Omvärldsanalys och principiell förklaring

Ur Sveriges grundlag (kap. 1 § 2) kan man läsa; 

”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

Trots en tydligt formulerad grundlag och skarpt formulerade sociala lagar har den förda politiken de senaste decennierna verkat i motsatt riktning. I takt med att den gemensamma välfärden har monterats ned har ojämlikheten och klassklyftorna ökat. Från början av 90-talet fram till idag har det skett en enorm omfördelning av resurserna från den offentliga välfärden till den privata marknaden. Att nedmonteringen av vår gemensamma välfärd strider mot våra grundläggande lagar har inte tagits hänsyn till, oavsett regering.

I en modern och utvecklad samhällsekonomi borde det stå klart att det är offentlig omsorg, utbildning och kultur som kan och måste ta en allt större del av den samlade ekonomin. Vad ska vi annars med en effektiv produktion till om vi inte använder den till sådant som är viktigt för oss som människor?

Vi vill med vår budget belysa de stora behov av satsningar som behövs inom den kommunala välfärden efter år av nedskärningspolitik samt visa att det är fortsatt möjligt att bedriva välfärdspolitik för att skapa jämlikhet och frihet. 

Socialisterna – Välfärdspartiet har sedan 2006 varit en konsekvent röst mot nedskärningspolitiken i Västerviks kommun. 

Listan på alla försämringar av medborgarnas liv, hälsa och framtid som genomförts under de senaste mandatperioderna är för lång för att skrivas här. Men för att sammanfatta; den gemensamma nämnaren för politiker och partier (så även på riksplanet) är att de i handling inte tycker att den kommunala välfärden är värd att utveckla för att tillfredsställa människors behov. Privata marknadslösningar ses idag som idealet framför gemensamma och de som inte har råd att betala får helt enkelt skylla sig själva när avgifter höjs och den gemensamma sociala servicen försämras.

Trots socialdemokratiskt maktskifte i valet 2014 fortsätter nedskärningspolitiken. När det kommer till välfärdsfrågorna verkar socialdemokratin och borgerligheten vara överens. Nedskärningspolitiken är ett cyniskt spel under falsk marknadsföring av ”ansvar”. Det är inget annat än ett stort svek mot dagens barn, unga, gamla och funktionshindrade som är beroende av den gemensamma välfärden för ett gott liv! 

Nedskärningspolitiken kan sammanfattas i tre punkter; försämrad livskvalité för medborgarna, försämrad arbetsmiljö för de som arbetar inom välfärden samt högre arbetslöshet.

Socialisterna – Välfärdspartiet har sedan vår första dag i kommunfullmäktige stått för ett alternativ till nedskärningspolitiken. Tillgång till arbete och god välfärd är för oss inget annat än grundläggande rättigheter – varje människas rätt. Därför har vi motsatt oss alla nedskärningar och genom våra välfärdsbudgetar lagt fram krav för att bromsa nedmonteringen av välfärdssamhället. Vi menar å det bestämdaste att politiken har till syfte att skapa ett samhälle värdigt kommande generationer att växa upp i – ett samhälle präglat av trygghet, hälsa, gemenskap och solidaritet.

För att göra detta krävs ett stopp på nedskärningspolitiken och att man från landets kommuner – inte bara Västerviks kommun – lyfter det enda logiska och realistiska kravet; att mer pengar tillskjuts välfärden!

Frågan om 6 timmars arbetsdag har åter aktualiserats i och med att ett antal kommuner har infört det på ett antal arbetsplatser för att minska sjukskrivningstalen. Under större delen av 1900-talet användes den ökade produktiviteten i samhället till att förkorta arbetstiden. I Sverige har vi inte genomfört någon generell arbetstidsförkortning de senaste 40 åren trots fördubblad produktivitet. Därför borde kortare arbetstid vara en självklarhet idag oavsett de positiva följdeffekter det skulle ha på sjukskrivningstal etc. 

Vår kommunpolitik syftar till: 

• att bekämpa arbetslösheten genom offentliga jobb 

• att säkerställa alla medborgares tillgång till god välfärd efter behov 

• att förbättra välfärdsarbetarnas arbetsmiljö

Finansiering och ekonomiska perspektiv

För att slippa ta ansvar för sina handlingar lutar sig dagens politiker mot det kommunala balanskravet som instiftades av Göran Persson i början av 2000-talet. För politikerna är det viktigare att visa hur duktig man är på att följa balanskravet än att upprätthålla Socialtjänstlagen, Skollagen och Hälso- och sjukvårdslagen som vår kommunala välfärd vilar på! Men ingenstans står det formulerat att kommunallagen står över våra sociala lagar!

Vår budget innebär underbalansering av kommunens ekonomi – vi menar inte att detta är en långsiktig lösning för att försvara medborgarnas rätt till arbete och välfärd – men det är en nödvändighet i den situation vi idag befinner oss. Det är vad vi kan göra här och nu om vi inte vill fortsätta nedskärningspolitiken! Ett första steg för att åter upprätta en välfärd värd namnet! Samtidigt som landets kommuner har ålagts ett utökat ansvar för välfärden har statsbidragen till kommunerna minskat. Detta trots att den offentliga sektorn som helhet idag har stora finansiella överskott. Detta är för oss oacceptabelt och därför menar vi att alla som är för en offentligt finansierad välfärd måste säga ifrån mot nedskärningspolitiken – inte bara i Västervik utan i landets alla kommuner!

Det rätta är att vi tillsammans står upp för våra barn, gamla och funktionshindrades rätt till ett gott liv och skickar notan till den regering som svälter ut den kommunala välfärden! 2017 var den offentliga sektorns nettoförmögenhet hela 1 144 miljarder kronor (24,9 % av BNP). 2021 beräknas den vara hela 1 610 miljarder (29,7 % av BNP!). Detta innebär att samtidigt som kommuner och landsting genomför nedskärningar av den offentliga välfärden har den offentliga sektorn som helhet stora finansiella tillgångar som inte används till offentliga investeringar och konsumtion. Nedskärningarna beror med andra ord inte på ekonomiska orsaker utan av politiska och ideologiska.

Enligt kommunens tjänstemän uppgår kostnaderna för vår välfärdsbudget för 2019 till 602 miljoner kronor. Detta innebär att vår budget skulle kosta ca 165 miljarder att genomföra i hela riket. Då bör man samtidigt ha i åtanke att alliansregeringen har sänkt skatterna med ca 130 miljarder årligen mellan 2006 och 2014, i vilken anda även den socialdemokratiska regeringen har fortsatt även om man ökat skatteintaget något 2016 och 2017. Samma skattekvot 2018 som 2006 skulle innebära ett tillskott på 135 miljarder till välfärden. Vår budget skulle med andra ord kunna genomföras i hela Sverige om man höjde skatten till samma kvot som 2006 samt drev in några av de 46 miljarder som enligt Skatteverket skatteflyktingar gömmer i skatteparadis varje år.

Det saknas inte pengar till reformer och välfärd om viljan finns! 

Mer om våra ekonomiska perspektiv på välfärden och kommunen: